Vaksam blick – Marsbild

Det är mot slutet av första vårmånaden – mars. Någonstans sitter en ringduva och spanar efter något. Duvorna kommer tidigt till stockholmstrakten, ofta mot slutet av februari.

Om bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes . Bokmärk permalänken.

7 kommentarer till Vaksam blick – Marsbild

  1. Johanna skriver:

    Jo nog kan det vara fint ibland att stöta pâ en vaksam blick hos en duva. Nere hos mig kommer de redan och sätter sig pâ min balkong om mornarna och väcker en med sitt ruskigt intensiva och dova hoande. Ett âr satte de bo pâ balkongen i min frânvaro, sâ nu är j a g vaksam pâ att inte ge dem tillfälle till detta igen. Och nu mâste jag ta och schasa iväg en ny hoande duv-besökare pâ balkongen och undrar hur lâng tid sökandet för nya häckningsplatser tar om vâren….?

    Gilla

  2. bloggarbjorn skriver:

    Det finns en list utanför fönstret där de spankulerar ibland. Gäller att bara ha en liten springa öppen i fönstret, så att de inte får för sig att komma in. Att jaga ut en liten talgoxe eller blåmes klarar jag av, men en stor jäkla duva … det låter knepigt!

    Gilla

    • Johanna skriver:

      Jo nog är det knepigt att fâ koll pâ hur man bäst schasar bort jäkligt hoande stora duvor. Idag verkar de ha sovmorron, dâ det är söndagslugnt i stan och de väl inte jagats ur sina vanliga sovplatser i nân nisch i innerstans betongvärld.
      Talgoxar och blâmesar har vi färre av här inne i betongcentrum, utom att man ibland kan fâ en känsla av att en del mänskor ibland har ett slags symboliskt släktskap med benämningen ”blâmesar”… Och ibland kanske ocksâ vissa drag gemensamma med de olika varianterna av klipp- och tamduvor och den domesticerade och förvildade formen, stadsduvan, vilka generellt har litet huvud, kompakta kroppar och ofta för ett himmelens väsen…
      Och även om du fângat en vaksam blick hos en ringduva, sägs ”duva” i vissa kretsar och slangsprâk användas för att säga att man är lättlurad och lâter sig ”duvas” och jag funderar därför över om det kan vara pga den vaksamma blicken som kanske fokuserar för mycket pâ det de söker och drömmer om, och därför inte alltid är tillräckligt uppmärksamma pâ de större perspektiven. Ja, undra sa flundran, om duvor är som folk…???

      Gilla

      • bloggarbjorn skriver:

        Antingen kan man kanske ta duvan i nacken och hiva ut den genom fönstret (”ut i friska luften!”). Eller också tar man fram den gamla kokboken och studerar recept på hur man tillagar duva … .

        Att ”duva” skulle ha någon annan betydelse har jag inte hört förut, men man lär sig något nytt varje dag (om man håller sig någorlunda vaken). Här uppe i Stockholm är det bara stadsduvor i sikte än så länge, men i det tillfälliga mildvädret sjunger koltrastar och talgoxar. Lär tystna under kommande vecka när det blir snö och kallt igen.

        Gilla

  3. Johanna skriver:

    Ja, det har du rätt i. Man kan alltid lära sig nâgot nytt. Och din vaksamma ringduva fick mig att kolla mer om duvor i allmänhet.
    Och kanske behöver man inte kolla mormors gamla kokböcker för att se hur en stadsduva skulle kunna lagas till, om man nu vâgar ge sig in pâ nâgot sâdant, för i morse hoades det inte heller pâ min balkong. Hoppeligen har de duvpar, som hittills stört mig, nu hittat andra bättre bomöjligheter för att utvidga sin familj. Och kallt lär det bli här i slutet av veckan och alltsâ inte minsta hopp om kvittrande smâfâglar heller ännu.
    Ha det!

    Gilla

    • bloggarbjorn skriver:

      Tro’t eller ej, men recept på duva finns i den gamla ”Prinsessornas kokbok”. Men det var nog inte ruggiga stadsduvor som avsågs. Gissar snarare på skogs- eller ringduvor. De verkar ju prydligare, och särskilt ringduvan innehåller väl rätt mycket mat. Den är ju ganska kraftig. Är du från sydligare Sverige kanske du har turkduvor på hustaken också.

      Gilla

  4. Johanna skriver:

    Jag tror dig!
    I min mormors och Husmoderns kokbok frân 1927 med värlsbästa franska Escoffiers recept – enligt förord – bearbetade för svenska förhâllanden finns det flera olika duv-recept med stekt potatis, kronärtskockor, salt bogfläsk, panerade eller halstrade ungduveskivor i vol-au-vent eller icke, duvbröst med eller utan champinjoner eller med tryffel pâ färs och t.o.m. i form av pudding med kâl och ungduvebitar i spansk vinsâs…
    För att överhuvudtaget vâga försöka sig pâ detta slags kokkonst kan man nog inte bara vrida halsen av nâgon av de stadsduvor som hoar omkring pâ ens balkong eller ute i stadscentrum, utan man bör nog införskaffa nâgra ungduvor hos en riktigt väl- och godkänd leverantör. Det verkar prydligare som du säger.
    Och där jag kommer ifrân finns det nog mest fiskmâsar överallt och där jag bor numera har jag sett fâ turkduvor hittills men parkerna är ofta fulla av olika slags krâkfâglar…
    Men nu ska här snarare grillas ett par smâ makrillfiléer till kvällsmat…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s