Fåglar jag mött i somras

I och för sig tycker jag att den här fågelsäsongen inte var så bra – kanske det konstiga vädret har påverkat? Men en och annan fågel har placerat sig framför kameran i alla fall. Och här är några av dem:

Mindre strandpipare. Märkligt nog var det inte på en strand jag mötte den, utan på en stor sandig plan i en skog. Närmaste sjö var det nog några hundra meter till. Den flög runt och ropade oroligt, så det kanske fanns ett bo i närheten.

Det tog en stund innan jag klurade ut vad detta är: en ung törnskata. Alldeles nyss hade en sädesärla flugit förbi den, så jag trodde först att det var en liten ärla. Men icke. Törnskatan mötte jag vid Fisksjöäng på Norra Djurgården, där den snällt poserade på en staketstolpe.

Säger jag A får jag väl säga B. Säger jag ”liten ärla” så får jag visa upp en. Den här stod och tittade på mig på en grusväg i Tyresö en dag i juni. Mamma (eller om det var pappa) ärla var inte långt borta heller.

Den här lille gynnaren stötte jag på vid Reimersholms vilda stränder. Att det är en ganska nykläckt mås kan vi väl vara ense om, men vilket art? Antingen gråtrut eller fiskmås antar jag, och gissar på fiskmås.

Det här är ingen skata, och stranden ligger en bit bort, men det är i alla fall en strandskata. Det var en av en hel familj strandskator som höll till på gräset utanför Kungsholms kyrka i Stockholm. Elegant fågel tycker jag.

Åter till Djurgården. Här har vi den mäktiga korpen, en av ett helt gäng (en familj gissar jag) som höll till inte långt från där bilden med törnskateungen togs. Egentligen blev den här bilden misslyckad, jag fick inte med hela fågeln. Men så tänkte jag att den kan ses som ganska dramatisk: korpen kliver in i bilden från höger, kastar en blick bakåt, och man undrar vad den tänker. Korpen är ju en av de intelligentaste fåglarna.

”Vad är det här för risig bild?” undrar säkert den kritiske iakttagaren. ”Suddig, och huvudet på fågeln är kapat, vad är den bra för?” Men det är lätt att svara på: jag såg en liten fågel på långt håll i skogen, drog på zoomen i kameran och försökte sikta rätt. Målet var inte att få en bra bild, utan bara en bild för att eventuellt kunna se vad det var för fågel. Och så vitt jag kan se var det en rödhake som nog inte kläcktes och hoppade ur boet för så länge sedan. Årsunge, alltså. Jag använder ofta kameran på det här sättet, för identifieringar.

En ganska anonym fågel i kulturlandskapet: stenskvättan. Den här, som ser ut som en ungfågel, mötte jag på Djurgården, där den satt på en stolpe och spanade.

Och här en häger som ser ganska bister ut. Den höll till i vasskanten på Lappkärret på norra Djurgården.

Och vad sitter där på stolpen? Som fågelskådare lär man sig att hålla utkik mot stolpar där det kan sitta fåglar och hålla utkik. Här var det en rödstjärt som gjorde just det.

Och här avslutas fågelkavalkaden med ett bevis för att, som man säger, ”det blåser på toppen”. En av tornfalkarna uppe i tornet på Riddarholmskyrkan. Trevlig och bra ventilerad bostad med god utsikt och söderläge har de!

Om bloggarbjorn

Många foton på bloggen är tagna med Canon IXUS fickkameror samt Nikon D3100, och på senare tid Nikon P900, samt en Xiaomi-mobil. De äldre bilderna som jag lägger upp (oftast svartvita) är mest från 1970-talet senare del, tagna med en Minolta SRT101, samt några med kameror från pre-digital tid vars märke jag glömt. Enstaka teckningar och målningar får slinka med också. För närvarande uppdaterar jag normalt bloggen var tredje dag. Händer det något sensationellt blir det tätare uppdateringar.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Fåglar jag mött i somras

  1. agnetapensionar skriver:

    Jag gillar också fåglar! Kul att skåda fåglar o jag känner ett par som också är duktiga. Man lär sig nytt hela tiden.

    Gilla

  2. bloggarbjorn skriver:

    Jo, fast de är lite jobbigare en blomma. Blomman kan man ju titta nära på, och till och med peta på, utan att den flyger iväg.

    Gilla

  3. Gabrielle RW skriver:

    Tack för fina fågelbilder! Strandskata är en av mina favoriter. Väldigt roligt också att få en närbild på mindre strandpipare.

    Gilla

    • bloggarbjorn skriver:

      Det var den gula ringen omkring strandpiparens öga som jag var ute efter – det visade att det var just den mindre. Pep gjorde den ganska friskt, men det gör ju den större också.

      Strandskatan verkar bli allt vanligare i Stockholm. Har sett den på en del udda ställen, som ett kontorstak i Liljeholmen och i närheten av Årsta partihallar. Tror att den häckar någonstans omkring Årstviken (Årsta holmar kanske?), och så brukar den synas på Djurgården i trakterna av Blockhusudden. En elegant fågel får man säga. Så det var en trevlig överraskning när hela familjen strandskata promenerade omkring på gräset vid Kungsholms kyrka.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s