Om du undrar var de andra tre delarna finns så har du länken till del 3 här, och länkarna till 1:an och 2:an finns i det inlägget.
Ämnet är alltså återigen den desperata kampen mot lämningarna efter våra mer eller mindre ludna vänner – hundarna alltså. Stan kryllar av hundar, och än mer kryllande blev det under epidemiåren när mängder av människor skaffade hund. Fler hundar -> fler lämningar efter hundarna -> fler anslag och handskrivna lappar där folk undanber sig att just deras port skall vara hundtoalett.
Den här kampen kommer nog att var åratal framåt! Jag garanterar inte att Del 4 inte kommer att följas av en femma någon gång!
Här anslag med stereoeffekt på Söder i Stockholm. Nedan en uppmaning som ser nästan officiell ut, fast den liksom ovan verkar vara producerad av persondator+vanlig skrivare. Den finns på Sjövikskajen i Liljeholmen:
Just det – Frivilliga försvarets dag, på Gärdet i Stockholm! Inte för att jag var speciellt intresserad, men jag tog min nya kamera (inköpt sommaren -75) och gick dit för att kolla läget. Det blev en del bilder, i färg till och med. Hade jag lärt mig hantera svartvit bildframkallning hade det säkert blivit flera rullar.
Här är en annons från SvD:s historiska arkiv:
Jag hann knäppa mina bilder och gå innan någon av dessa aktiviteter började. Är inte vad som numera lär kallas ‘en MÖP’, alltså en Militärt Överintresserad Person.
Fast en fältgudstjänst med präst kanske ingick i underhållningen? Det är ju svårt att minnas efter alla år, men jag undrar om inte församlingen sjöng ”Vår Gud är oss en mäktig borg”. – Det kanske gick hem lite extra med tanke på att Borg (Björn alltså) var mycket i ropet de åren.
Hm, kan detta vara Guds lamm? Jag vet inte vilken roll detta får spelade i sammanhanget, men det kanske riskerade att hamna i fältköket?
Nu över till den militära hårdvaran, i form av artilleriet:
Först en präktig granatkastare, och nedan en betydligt bamsigare pjäs …
Sedan följer en mindre präktig kanon, eller om vi skall säga ‘uråldrig’ eller ‘museiföremål’:
Och slutligen, i vårt artilleriavsnitt, en luftvärnspjäs. Kan vi gissa på en Boforsare? Antagligen satte man upp den där avspärrningen för att hindra att folk kom i vägen för eldröret när pjäsen gjorde sina hiskeligt snabba svängar.
Nästa bild innehåller inga luftvärnskanoner, men en dam som kanske var frivillig luftövervakare, och som talade om för luftvärnet att ”hallå, här kommer fientligt flyg i zon DA!”
Det finns modernare grejor för luftvärnet numera. Å andra sidan är eventuellt hotfulla flygare också moderniserade, och så har vi alla sorters elaka missiler … Nåväl, under den här tiden – 1975 – fanns fortfarande några beridna förband i svenska armén. Såväl moderna som inte så moderna ryttare dök upp på Gärdet:
Och så avslutas den här bildserien med en pontonfärja som körde över Djurgårdsbrunnsviken. Det var nog ungefär där Folke Bernadottes bro ligger numera. Ingenjörstrupperna är viktiga för arméns frammarsch. På 1800-talet kallades de där gossarna ‘pontonjärer’. Min morfarsfar var stamanställd som pontonjär på 1870-talet, för övrigt.
När jag betraktar den här bilden inför publicering minns jag plötsligt göteborska Tages hitlåt från 1967: Every raindrop means a lot. Jösses, det var alltså för 55 år sedan!
Bakom Årstabroarna håller solen på att häva sig över horisonten, men är inte riktigt uppe ännu. Notera mannen på bryggan som just kommer upp efter ett morgondopp. Låter jäkligt kallt och ruskigt tycker jag!
BJÖRNBILD 