Promenad: Hornsberg

På fredagseftermiddagen fick jag för mig att ta en promenad till Kungsholmen för att se vad som hänt längs Lindhagensgatan och i Hornsbergsområdet. Jo, det hade hänt en del. Till det bättre och till det sämre. Jag vet att en del tycker att nybyggandet längs Lindhagensgatan inte är så lyckat. Det är klart att man skulle ha kunnat tränga ihop gatan en bit, det är ju onödigt med en bred aveny som bara tar slut i sjön så att säga. Och hur formger man hus som inte bara ser ut som lådor? Hus är ju i princip lådor som vi omger oss med. Man kan bygga dem så de ser originella ut, men hur länge är det roligt att titta på? Det verkar vara en kamp mellan två poler: å ena sidan just lådor som ser likadana ut överallt och verkar vara resultat av samma datorprogram, å andra sidan egendomligheter som gör att man undrar om arkitekten var nykter när han/hon gjorde ritningarna!

Lindhagensgatan, Kungsholmen, Stockholm. Sedd i sydlig riktning. Väldigt bred om man får säga så.

Då ser vi närmare på ett par hus. Det ena ser ganska normalt ut, det andra har någon sorts tandpetarmodell på fasaden.

Har vi tittat söderut får vi väl titta norrut, och vad ser vi där: en låda som är lagd på en låda. Verkar vara ett populärt knep för att få arkitekturen att se varierad ut!

Och vad finns inuti lådan? Bland annat någon sorts köpcentrum. Tar man sig upp en våning ser man att det är direktkopplat till ett garage. Känns inte detta jäkligt forntid på något sätt? Antas den moderna urbana människan åka bil till köpcentret som finns på några minuters promenadavstånd?

Det är inte trappor eller rulltrappor som gäller, utan rullband. Ett både bekvämt och obekvämt sätt att förflytta sig.

Man har klistrat plattor med mossmönster på golvet för att få någon sorts skogsstämning. Månne kan den moderne konsumenten fundera lite över att det finns en värld med mossa och barr därute någonstans?

Nordvästra Kungsholmen var industriområde en gång i tiden. Nu står en fabriksbyggnad kvar vid Lindhagensgatan, men den har försetts med en glasgavel som speglar ett hus som jag antar är fullt av bolånemänniskor.

Byter man position några meter så speglar sig andra hus som förmodligen också är fulla av bolånemänniskor.

Somliga älskar höga hus. Har man gjort privatkonkurs och bor högt upp är det en enkel utväg att bara hoppa. Kollade inte adressen, men det här kan vara något som heter Pär Lagerkvists gata. Det finns en äldre tradition att uppkalla gator i den här delen av Kungsholmen efter författare (många av dem totalt bortglömda idag) och det har man fortsatt med.

Alla dessa fasader som speglar sig i varandra … men här finns en sak till som jag egendomligt nog inte fotograferade. Det syns lite skiftningar här och där i stenarna på terassen, och där är små litterära citat inristade. Jag kände inte igen något av dem som jag läste, men det kan ju vara den gamle lustigkurren Lagerkvist.

Jag undrade vad detta var för konstig mojäng, men sedan såg jag att det är en dusch. Den ligger nere vid stranden till Ulvsundasjön, där har man anlagt badbryggor, och det är ju trevligt. Numera är ju Stockholm staden där man kan bada mitt i stan (nästan, i alla fall) utan att omedelbart mördas av kolibakterier.

Sista bilden. Jag tänkte: här kan en frusen uteliggare på Hornsbergs strand skåda upp mot Essingeleden samt ytterligare ett höghus en vinterdag.